|
För några veckor sedan utgåvo
forskarna Polisch och Pause en mycket beaktad bok om sömnmedels missbruk,
vilken på grundval av ett avskräckande antal förgiftningar
eftertryckligt varnar för de faror, som åtfölja sömnmedelsmissbruk
och i den tyska facktidskriften : » Die Medizinische Welt»,
1934 Nr 30, skriver översta medicinalrådet Dr. Klöber om
sömnmedelsanvändning:
» Det är självklart,
att ett sömnmedel, t. o. m. i riktig dosering, kan vara farligt
och därtill kommer det faktum, att sömngivande medel sig innebära
faran av vana. För morfinderivaten har man för länge sedan
tagit hänsyn till detta missförhållande och i stort sett
avkopplat dess verkningar genom energisk lagstiftning i alla kulturländer.
Annorlunda är det med de lugnande och sömngivande medlen.»
Sömnmedelsanvändningen
för med sig trenne faror: den akuta förgiftningen, dcn kroniska
förgiftningen
och vanan, den s. k. sömnmedelspassionen.
Den akuta sömnmedelsförgiftningen
är mycket svår, även vid intagningen av föreskrivna
mängder, till följd av giftets långa vistelse kroppen.
T. ex, veronal, ett av de vanligast förekommande sömnmedlen,
kvarstannar 7-9 dagar i kroppen och avsöndras sedan oförändrat.
Man kan därför lätt räkna ut, att giftmängden
dagligen ökas i kroppen; därtill bör betänkas, att
redan 3-5 gram av detta gift kan medföra döden.
De vanligaste förgiftningssymtomen
äro: hudutslag i alla former, rodnad, uppsvällning, klåda,
håravfall, blåsbildningar och nagelsjukdomar. J svåra
fall tillkomma feberaktiga hudsjukdomar, som ha stor likhet med mässling
och scharlakans feber.
Ytterligare förgiftningssymtom
äro smärtor i lederna, hudblödningar, blod i urinen, äggviteurin,
astma, diarré, illamående, kväljningar, huvudvärk,
svindel, matthet och förlamning.
Vid kronisk förgiftning träda
enstaka av de ovan nämnda tecknen i förgrunden. Men härtill
komma även: ett ihållande rus, allmän andlig och kroppslig
svaghet, apati, osäkra darrande rörelser, slapphet och kramp
i likhet med epilepsi. Alla sömnmedel angripa den värdefulla
nerv- och hjärnsubstansen och orsaka yrsel. Utom fortskridande förslöande
och svagsinhet är sömnmedelsmissbrukets betänkligaste följd
en tilltagande demoralisation, ett sedligt urartande. Andligt högtstående
och förut högt aktade personer förlora plötsligt
all sedlig stadga under sömnmedlens inverkan och kunna bli häjdlösa
driftmänniskor och förbrytare. Och härmed ha vi nått
sömnmedlens värsta fara - vanan. Det finnes en sömnmedels
passion likaväl som en morfinpassion. I facktidskriften »Munchener
Medizinische Vochenschrifts» januarinummer 1935 berättas sålunda
om ett fall från en universitetsklinik, där en 44-årig
tjänsteman räddningslöst hemföll åt bromural.
Slutligen gick hans passion så långt att han förskingrade
några tusen Mark av anförtrodda medel för att kunna anskaffa
detta sömnmedel och på så sätt störtade han
sig
och sin fru i fördärvet. Bromural anses vara det oskyldigaste
av alla sömnmedlen! Man kan därför lätt tänka
sig hur mycket farligare dc andra, ojämförligt starkare, sömnmedlen
då måste vara.
Under det att moirfinpassionen
bekämpas internationell, ja t. o. m. av Nationernas Förbund,
tar man ingenstädes itu med den inte mindre farliga sömnmedelspassionen.
Overksam åser man hur människor så småningom
duka under av sömnmedel. För den, som en gång hemfallitåt
sömnmedelsmissbruket, går det som alla andra passionerade: han
är haltlös, t. o. m. avvänjningskurer och de allra bästa
föresatser gagna inte, ty hans energi är undergrävd.
Dag för dag ökas
sömnmedelsdosen, plågorna förvärras dlagligen och
allt större och större mängder behövas för att
bedöva nerverna för några fattiga timmar - och så
går det oåterkalleligen mot avgrunden. Framför avgrunden
är det enda steget framåt ett steg tillbaka - tillbaka till
de naturliga nervmedlen!
SÖMN OCH SÖMNLÖSHET.
Av Hom. läkaren Arnt H. Schöne,
Kristianstad, Norge
Jag skall härmed i denna
artikel helt kortfattat söka göra reda för sömnens
egenskaper, och först då den fysiologiska d. v. s. den rent
lekamliga sidan av saken.
Tyvärr har vetenskapen tills
dato icke kunnat giva någon helt tillfredsställande förklaring
på det fenomen vi kalla sömn. Många hypoteser ha visserligen
uppställts, men ingen av dessa har ännu kunnat tillfyllest bevisas
vara riktig. Den mest utbredda teorin går ut på att människan
narkotiserar sig själv och som resultat härav insomnar. Man blir
trött under dagens arbete och efter hand samlas i kroppen ett
»trötthetsgift», som genom blodet inverkar på organismen.
Detta trötthetsgift verkar som narkos. Alltså tillreder man
dagligen sitt eget sömnmedel eller narkotikum. Sömnen skulle
således vara följden av någon slags självförgiftning.
Detta gift har man visserligen ännu ej lyckats finna. Likväl
har man hunnit så långt att man hos personer, som haft ett
hårt arbete, kunnat påvisa vissa giftiga substanser, men en
nöjaktig analys av detta »trötthetsgift» har man
tills dato icke lyckats få till stånd. En tid hade man den
uppfattningen att det under arbetet bildades mjölksyra i organismen
och att denna skulle vara orsak till sömnen. Det har emellertid visat
sig att denna hypotes icke håller streck. Sålunda kan man exempelvis
finna människor som, trötta till döds, likväl inte
få en blund i ögonen, medan å andra sidan människor,
som aldrig på något sätt anstränga sina krafter till
det yttersta med intensivt arbete och som det till trots reda sig med relativt
lite sömn och befinna sig väl därvid. Vare hur som helst,
tröttheten spelar likväl en icke obetydlig roll, men även
andra orsaker spela in.
De lärde ha sålunda
länge tvistat om, huruvida hjärnan under sömnen har ökad
eller minskad blodmängd. En viss grad av hjärnanemi anses dock
nödvändig för sömn. På vilket sätt sker
nu denna reglering av hjärnans blodmängd? Samt vart tar det blod
vägen som eljest, i vaket tillstånd, cirkulerar i hjärnan?
Vi veta, att inälvorna rymma så mycket blod att människan
s. a. s. kan förblöda i sig själv. En stöt i underlivet
kan framkalla det tillstånd som kallas chock och som vanligen ledsagas
av mer eller mindre medvetslöshet, beroende på att inälvornas
blodkärl överfylles med blod, vilket icke kommer den övriga
organismen, alltså ej heller hjärnan, till godo. Människan
kan alltså faktiskt för blöda i sina inre organ och det
utan yttre våld, såsom sårskador o. d. Men icke endast
våra inre organ utan även hudsystemet kan i sig upptaga stora
mängder av blod. Det är mycket sannolikt, att ett utvidgande
av hudsystemets blodådror är en av orsakerna för erhållandet
av en sund och djup sömn.
Alltså kan man »förblöda»
under sömnen inte blott i sina inre organ utan även i huden.
Som synes av ovanstående kunna många orsaker spela in. En viktig
sådan, som jag vill omnämna, är hygienen, sömnens
hygien. Man skall bl. a. undvika att ha sådana kläder som utöva
tryck på halsen och hindra blodavlopp från hjärnan. Vidare
är det viktigt att man ligger lagom högt med huvudet, vilket
underlättar blodomloppet. För övrigt må man undvika
alla kläder som utöva tryck på huden för att blodkärlen
skola kunna fritt få utvidga sig och den temperatur vi på detta
sätt uppnå, kan ytterligare förhöjas med tillhjälp
av passande täcken eller ev. filtar, som försäkra oss om
den behagliga sängvärme vi anse nödvändig för
erhållandet av sömn.
Jag har härmed redogjort för
två teorier, som försöka att klargöra sömnens
orsaker. Som det emellertid inte endast är de rent kroppsliga förhållandena,
som spela in utan även själsliga moment kunna inverka,
vill jag övergå till dessa. Själsliga moment äro av
stor betydelse för såväl sömn som sömnlöshet.
Innan jag kommer närmare in på den psykiologiska teorin angående
sömn, vill jag först med ett par ord vidröra det fenomen
vi i dagligt tal benämna: Uppmärksamheten. Låt oss
antaga, att vi sitta på teatern och se en dålig pjäs.
Vi bli uttråkade, och till följd därav kan t. ex. hända,
att man antingen överraskar sig själv med att sitta och tänka
på någonting helt annat än det man har för ögonen
eller också kanske man kämpar en mer eller mindre hårdnackad
kamp med sömnen, ja, man kanske rentav somnar till då och då.
Försöket att koncentrera sin uppmärksamhet på något,
för vilket man icke har intresse framkallar hos de flesta människor
ett behov av sömn. Så mycket är säkert, att uppmärksamheten
fordrar affekt d. v. s. vårt tankeliv måste vara koncentrerat
på en viss sak för att denna skall förmå fånga
vårt intresse och giva en viss förströelse. Ett exempel
på koncentration: försök att samtala med en förälskad
man om riksdagsvalet. Han kommer att svara likgiltigt och högst ointresserat
därför att hans tankeliv svävar på ett helt annat
plan. Beror däremot samma tema för en man som umgås med
tanken att bli riksdagsman och ni skall finna att hela hans uppmärksamhet
koncentreras på detta ämne. Försöka vi med all makt
att samla vårt intresse, att koncentrera vår uppmärksamhet
på en viss sak som är oss komplett likgiltig, är vårt
försök dömt att misslyckas. Det uppträder nämligen
mycket snart ett symtom som röjer att vi inte äro med på
noterna: vi börja att gäspa. Betydelsen av denna funktion
består i att vid den kraftiga inandning som ledsagar gäspningen
lungorna utvidgas, varvid ett tryck uppstår på de blodådror
som hava till uppgift att föra blodet från huvudet och på
så sätt motarbetas den hjärnanemi, som orsakar sömnigheten.
Gäspningen är alltså ingalunda något medel att frambringa
sömn, Tvärtom är det en reaktion som går ut på
att avvärja den sömn, vi för ögonblicket icke ha anledning
att giva oss hän i. Jag kommer för övrigt senare tillbaka
till detta kapitel och det inflytande uppmärksamheten har på
sömnen.
(forts. i aprilnumret)
Hälsohemsbehandlingen vid sömnstörningar
beskrivs bl. a. i boken
"Tallmogårdens väg till hälsa"
av Dr Karl-Otto Aly varur följande text är tagen:
Sömnstörningar
Sömnstörningar tillhör den
moderna människans vanligaste hälsoproblem. Regelbunden djup
och avspänd sömn nattetid är en viktig förutsättning
för god hälsa och kroppslig och själslig återhämtning.
En mera långvarig sömnstörning är ett allvarligt hälsoproblem
som inte lättvindigt kan lösas med konventionella sömnmedel.
Den är ett symtom på djupare liggande störningar som i
regel kräver mera djupgående lösningar och ibland omfattande
förändringar livsstilen.
Orsaker
Det finns många orsaker till och
olika typer av sömnstörningar. Vissa människor kan ha svårt
att somna, de kan ligga klarvakna länge. Andra kan somna relativt
lätt men vaknar sedan ofta och sover ytligt och oroligt och känner
sig föga utvilade på morgonen. Orsakerna till sömnstörningar
är oftast psykiska och hänger samman med levnadsvanorna och livsstilen.
Der kan vara förändringar dygnsrytmen, skiftarbete, resor, nya
arbetsuppgifter, skilsmässa och död av nära anhörig.
Skadlig stress - för stora krav både hemma och i arbetet liksom
understimulerande arbetsuppgifter, oförmåga att kunna koppla
av dagens problem samt ekonomiska och familjåra svårigheter
kan också utlösa och under- hålla sömnproblem.
Även gravare psykiska störningar,
t ex depressioner kan medföra sömnlös het. Mera sällan
ligger organiska orsaker bakom besvären. Smärtor t ex från
rygg eller nacke, huvudvärk, vadkram er, ledsmärtor o d kan givetvis
försvåra insomnandet och göra att man vaknar ofta. Sådana
bakomliggande organiska sjukdomstillstånd kräver naturligtvis
sin behandling lika väl som de bidragande psykiska stressfaktorerna
och livsstilen.
När det gäller livsstilen så
finns det många riskbeteenden. Bristen på stimulans i familje-
och arbetslivet kan leda till att man väljer andra mindre naturliga
sätt att stimulera sig. Kaffedrickning, särskilt på kvällen,
kan störa sömnen. Överdrivet alkoholbruk leder ofta till
sömnstörningar, detsamma gäller vissa stimulerande mediciner.
Även regel bundet bruk av sömnmedel kan paradoxalt nog ge sömnbesvär
då de ger mera av narkos än vilsam och rekreativ sömn.
Många söker sin stimulans genom överdrivet TV- och videotittande
och ser då gärna "spännande" upphetsande vålds- och
äventyrsfilmer. Denna passiva stimulans leder knappast till denna
turliga fysiska trötthet som är en förut sättning för
god och vilsam sömn, snarare sätter den igång tankar och
känslor som kan vara svåra att stänga av" när det
är dags för nattvila.
Buller och kontinuerlig hög och eggande
bakgrundsmusik kan också vara sömnstörande faktorer. Att
äta sent och då äta tung och fet, starkt kryddad mat kan
också störa nattsömnen. Brist på naturligt tröttande
motion kan också bidra till sömnbesvär. Rökare sover
sämre än icke-rökare. Ett bullrigt dåligt ventilerat
och för varmt sovrum, en snarkande make, en dålig säng
och mycket annat (som kan åtgärdas) kan beröva oss den
naturliga sömnen.
Behandling
Vad kan man då göra för
att få en god och utvilande sömn? Organiska sjukdomar bör
behandlas med hänsyn till orsaken. Psykiska problem och konflikter
måste bearbetas och om möjligt lösas, ofta med psykologhjälp.
Avspännings övningar, t ex meditation eller autogen träning
mitt på dagen och före sängdags är av värde.
Stressfaktorer bör om möjligt
åtgärdas, ev måste man byta arbete..
Regelbunden motion, "väckande" morgongymnastik
och gärna en lugn kvällspromenad rekommenderas. Sovrummet bör
vara ljudisolerat (helst ligga inåt gården), svalt och välventilerat.
Sängen bör vara bred, fast, inte för mjuk och "svackig"
med en liten fast kudde som gör att huvudet ligger plant. Ha öppet
fönster och helst mörkt i sovrummet. Man kan också försöka
att ta ett varmt fotbad, ca 38 C, före sänggåendet,
ev ett uppstigande fotbad (där man under ca 20 min sakta höjer
vatten- temperaturen från kroppsvarmt till så hög temperatur
som känns behaglig). Man kan ha badextrakt i badet, t ex tallbarrsextrakt
eller brom-valerianaextrakt (hälsokosthandeln). Fötterna skall
vara varma och huvudet kallt!
Naturmedel
Vissa naturmedel kan underlätta sömnen.
Mest används vändeört (vänderot = valeriana) i form
av kvällste, droppar eller tabletter, t ex Valerina Natt, 2-4 tabl
till natten. Valeriana är ofarligt och inte vanebildande. På
häloskostaffärer och apotek finns flera valerianapreparat att
välja på. Humle är en annan ört som är milt sömngivande.
Möjligen är det humlet i öl som gör att många
använder öl som sökor mnmedel. Meliss är också
en milt sömngivande ört som ingår i flera godkända
naturmedel. Kamomill som te eller droppar är också svagt rogivande.
Andra örter med samma effekt är passionsblomma, timjan, lavendel,
apelsinblomma och johannisört. Några av de naturmedel vi använder
på Tallmogården och som kan rekommenderas är Tallmogårdens
örtte instant, milt rogivande, Ledins sömnte och rogivande elixir,
Skogsborgs örtte nr 23037, Nattermanns örtte nr 10, Valerina-Natt-tabletter,
Stedotin-tabl, Valeriana-tabl, Jobannisörtsaft eller dragéer.
Konventionella sömnmedel bör användas endast under mycket
begränsad tid, helst i kombination med övriga åtgärder
Insomnandet kan "betingas" till exempelvis ett fotbad som man kan fortsätta
med även när man tar bort sömnmedlet.
(slut citat)
Salusan
som Valium?
En del personer har uppfattningen att
naturläkemedel saknar effekt och att det enbart rör sig om placeboeffekter.
Naturmedlen har dock effekter och även bieffekter som man bör
tänka på. Det ovan nämnda exemplet med morfin/opium
belyser detta faktum att även naturprodukter har starka effekter.
Men finns det starka sömnmedel som används idag?
Kan örtmediciner ge oss naturliga
sömnmedel utan biverkningar? Ett planerat projekt vid Umeå universitet
kanske kan ge svar.
Det är välkänt att äldre
människor har en mycket större konsumtion av läkemedel,
och tål dem dessutom sämre, än yngre människor. En
viktig läkemedelsgrupp för äldre är bensodiazepiner,
som de i stor utsträckning använder för behandling av sömnbesvär.
Senaste tidens larmrapporter om bensodiazepinernas beroendeframkallande
effekter har lett till ett stort intresse för alternativa behandlingsformer.
De flesta naturläkemedel, som finns på marknaden som sömnpreparat
innehåller valeriana.
Mekanismen för den sedativa verkan
av valerianaextrakt kan vara en påverkan av GABA-aktivitet. Santos
et al. (1994) rapporterade, att valerianaextrakt orsakade en frisättning
av GABA från synaptosomer genom påverkan av den GABA-erga återupptagmekanismen.
Följden blir därmed en ökad GABA-aktivitet.
En annan typ av rogivande naturmedel är
Salusan, som innehåller extrakt av passionsblomman Passiflora incarnata.
Beträffande detta, rapporterad Medina et al. (1990) att en annan passionsblomma,
P. coerulea, innehöll krysin, som i sin tur var aktiv på bensodiazepinreceptorer.
Med andra ord, det är möjligt att dessa alternativa behandlingsformer
har likalydande
verkningsmekanismer som bensodiazepiner!
Till klassen bensodiazepiner
räknas bland annat: Valium, Sobril,
Mogadon, Nitrazepam, Rohypnol, Flunitrazepam och Halcion.
Inledande försök har visat, att
det valerianaextrakt, som har använts (Valeriana, tillverkare: Naturell
AB, Stockholm), ej påverkar bindning vare sig till bensodiazepin-,
muskarinreceptorer eller till alfa2-adrenoceptorer. Å andra sidan,
visade Salusan tydlig effekt på både bensodiazepin- och muskarinreceptorer
och en svag effekt mot alfa2-adrenoceptorer. En kalkyl av erhållna
data visade att rekommenderad daglig dos av Salusan (2x 20 ml) innehåller
en bindningsaktivitet mot bensodiazepinreceptorn motsvarande 5 µg
flurazepam.
Om t. ex. Salusans effekter på bensodiazepinreceptorer
förklarar dess sedativa effekter, finns det inga rimliga skäl
att föredra detta preparat före betydligt bättre karakteriserade
bensodiazepinläkemedel (eller zolpidem, respektive zopiklon), som
dessutom saknar affinitet till muskarinreceptorer. Å andra sidan,
om det visar sig att dessa preparat har potent effekt på intracellulära
signalsystem, skulle man ha möjlighet att identifiera både nya
farmakologiska verktyg för undersökning av dessa systems fysiologiska
egenskaper. I bästa fall skulle man också få nya terapeutiska
mål, som kan leda till nya läkemedel, vilka
inte har bensodiazepinernas toleransproblematik.
Snarkning
och andningsuppehåll
SnorBan
är en snarkskena,
dvs
en bettskena i termoplastiskt material som stoppar snarkning
av social karaktär (oljudet). SnorBan är en sk mandibelframdragande
apparatur,
dvs utvecklad helt enligt de principer etablerade snarkforskare över
hela världen anser vara de effektivaste i kampen mot snarkoljudet.
Snarkning kan i sig vara ett harmlöst
tillstånd, men också utvecklas till, eller vara ett symtom
på, ett betydligt allvarligare tillstånd som kallas obstruktivt
sömnapnésyndrom. Andningsuppehåll under sömn, sk
sömnapné finner man hos minst 10% av dem som snarkar regelbundet.
Det är bara
andningsstopp som är minst 10 sekunder långa som kallas för
andningsuppehåll. Ibland kan de vara upp till 1 minut eller längre.
I svåra fall är påverkan på kroppen så stor
att risken för allvarliga sjukdomar, framförallt hjärt-
och kärlsjukdomar, ökar.
|